Nu har jag precis passerat beräknad dag för förlossning och rullar in i vecka 41.
Det är ju en speciell känsla eftersom man verkligen inte vet när det blir dags för förlossning.
Det är mycket tankar som snurrar inför förlossningen. Jag tror inte heller det blir bättre av att matas med info från sociala medier tillexempel. I alla fall inte för mig. Jag märker hur jag blir påverkad av det. Tankar som kommer är tankar som dessa: Hur kommer det kännas. Kommer det gå fort eller kommer det ta flera dagar. Kommer jag tycka det är hemskt eller världens coolaste upplevelse. Kommer jag palla trycket eller kommer jag ge upp mitt i arbetet. Hur mycket hjälper smärtlindring och ska jag ta det. Och hur kommer det vara efteråt, när bebisen är ute. Amning, rutiner osv osv osv. Tankarna skulle ju kunna rusa iväg ganska rejält om man tillåter dem.
Min taktik är att jag får ta det som det kommer. Så fort en liten tanke av oro kommer upp så lutar jag mig tillbaka och tänker på hur magisk kroppen faktiskt är. Som tar hand om detta åt mig om jag bara tillåter den det. Tillit till kroppen och till de som kommer ta hand om mig när det väl gäller. Milomir kommer självklart vara med hela vägen. Jag har även lyxen att ha min vän till barnmorska som kommer vara med under förlossningen. Det är ju riktigt lyxigt, nästan som att ha en egen Personlig Tränare men just under denna speciella tid!
Håll tummarna för oss! ♥